Augusti 2021
HBTQIA+-bönder i kamp: Befria vårt land, befria våra kroppar
Artikel av Capire, en organisation som lyfter berättelser från kvinnor i kamp omkring hela världen. Författare är Helena Zelic och Bianca Pessoa och originalspråket är portugisiska. Engelsk översättare är Aline Scátola. Svensk översättning är gjord av Tove Sundström.
Inom La Via Campesina sker ett pågående arbete mot de fördomar som finns kring HBTQIA+-personer på landsbygden.
Homosexuell, bisexuell, trans, queer, intersexuell, asexuell. Den 28:e juni är International LGBTQIA+ Day (på engelska står förkortningen för Lesbian, Gay, Bisexual, Trans, Queer, Intersex och Asexual, övers. anm). Kampen för HBTQIA+-gemenskapen är mångfacetterad och innebär olika utmaningar i olika delar av världen. Den feministiska gräsrotsrörelsen för HBTQIA+-bönder och lantarbetare är en kamp som överskrider individens strävan för rätten till sin egen existens; Det är en kamp som även innefattar en kollektiv strävan för att uppnå en värld där det inte finns barriärer runt marken, men heller inte kring kroppen och sexualiteten. Böndernas och lantarbetarnas kamp hamnar dock ofta i skymundan bakom den urbana och identitetspolitiska diskurs som är dominerande idag. Capire har pratat med Paula Gioia, Yeva Swart, Cony Oviedo och Alessandro Mariano, medlemmar i La Via Campesina (LVC) i Europa och Sydamerika, om hur människor från HBTQIA+-rörelsens närvaro och bidrag till den kollektiva politiska kännedomen om böndernas och lantarbetarnas kamp.
Paula Gioia är en brasiliansk biodlare bosatt i Tyskland, medlem i ‘the Association for Peasant Agriculture’ och Europeisk representant i ‘the International Coordination Committee’ hos La Via Campesina (LVC). Yeva Swart är en holländsk fårbonde bosatt i Frankrike och medlem i ‘Farmers for the Future’. Cony Oviedo är lärare, kommunikatör, poet och medlem i ‘the National Coordination of Indigenous and Rural Women Workers’ Organization’ i Paraguay. Alessandro Mariano är också lärare, samt medlem i det nationella HBTQIA+-gemenskapen för ‘the Landless Workers Movement i Brasilien (Movimento dos Trabalhadores Rurais Sem Terra — MST).
HBTQIA+-bönders verklighet
Att komma ut — och att därmed avvika från de sexuella normer som råder i vår värld — innebär ofta en känsla av ensamhet. Heteronormativitet och den vedertagna uppfattningen om att det enbart existerar två könsidentiteter är skadliga normer som leder till våld, tystnad, depression och alienering. Media och religiösa sektorer understödjer fördomsfulla stereotyper om hur en HBTQIA+-person ser ut, och hur den inte ser ut. “Detta ska vara personer som bara tycker om att ha kul och inte personer som har disciplin och livsprojekt”, säger Cony Oviedo.
“När folk får reda på att du är lesbisk så säger de ‘du ser inte så ut’”
I många delar av världen lämnar folk landsbygdens prekära förhållanden och de konflikter som orsakas av att stora företag inleder destruktiva och omfattande aktiviteter, för att följa upp löftet om ett “bättre liv” i staden. Familjetraditioner och moraliska standarder också skäl till varför bönder och lantarbetare som är HBTQIA+ väljer att lämna landsbygdsområden.
“Trots att det inte i Europa är samma nivå av våld mot HBTQIA+-personer som i andra länder, så är landsbygden ändå inte alltid en välkomnande plats för människor som avviker från sexualitets- eller könsnormer”, säger Paula Gioia. “Det är viktigt att förstå och att framhålla att när du inte behöver oroa dig för att gömma dig, din sexualitet eller din könsidentitet så kan du bidra mycket mer till den gemensamma kampen för matsuveränitet”. Efter de svårigheter som pandemin förde med sig är dock många unga villiga att återvända till landsbygden. Att organisera samhällen och gemenskaper blir då en strategi för att främja ömsesidigt stöd. “Att bygga och bo i gemenskap är redan ett så queer:t sätt att leva och arbeta tillsammans”.
“På grund av stigmatiseringen gömmer sig många systrar och kamrater, och är bara öppna med sin sexualitet när de befinner sig på platser där de känner sig trygga… I samhället finns kulturer som går i arv från generation till generation. Vi måste arbeta för en kulturell förändring av våra beteenden och våra roller, och sluta se de rådande normerna som ‘naturliga’”
— Cony Oviedo
Landsbygden är mångfaldig och vidsträckt, trots att dessa faktum ofta osynliggörs. Ursprungsbefolkningars samhällen, människor från traditionellt svarta samhällen, folk från skogs- och vattenområden, bönder, herdar, fiskare, biodlare, migranter och säsongsarbetare, var och en med varierande levnadssätt och varierande syn på sexualitet. I det globala syd har alla dessa varierande livsstilar och möjligheter gång på gång förhindrats och tryckts ner av koloniala, slavliknande imperialistiska ingripanden. Alessandro Mariano frågar sig: “Hur fortsätter det våld som våra förfäders kroppar utstod att påverka oss, och våra kroppar, idag?”.
Matsuveränitet och friheten att leva och älska så som vi vill
HBTQIA+-personer kämpar för att kunna fortsätta bo och leva på landsbygden, göra motstånd mot lantbruksnäringen och producera sund mat och sunda relationer. “De talar om för oss att kapitalismen och patriarkatet är olika saker, att det inte är en och samma” säger Cony Oviedo. Men för La Via Campesina är detta inte två separata fronter; genom att separera dem i olika delar fragmenteras kampen och förändringen försvåras. Kampen som drivs av bönder, lantarbetare, feminister, svarta, ursprungsbefolkning, migranter och HBTQIA+-personer är en omfattande kamp för befrielsen av både kroppens och landets territorium.
Det finns en direkt solidaritet mellan de som producerar mat och kämpar för matsuveränitet och de som behöver mat mest av alla. Yeva Swart säger att “ofta handlar retoriken kring HBTQIA+-personer om kärlek, och jag tror att det handlar om mycket mer än så. HBTQIA+-kampen och kampen för matsuveränitet handlar också om att ifrågasätta vissa krafter”. Paula Gioia tillägger: “de problem som finns är grundade i patriarkala maktrelationer, inte på naturens begränsningar”.
HBTQIA+-kampen är feministisk och anti-patriarkal
I många år har LVC byggt upp grassroots peasant feminism (på svenska ungefär “bonde- och lantarbetarfeminism”, övers. anm) inom gräsrotsrörelser som ett verktyg för kvinnokamp och organisering. I Europa drivs också ett arbete med konceptet queer feminism, för att motarbeta den binära, patriarkala könsuppdelningen. När de främjar samtal om feminism, tillsammans med de sedvanliga odlingsmetoderna inom sina territorier, bemöter kvinnor inom rörelsen våld och könsuppdelat arbete, samtidigt som de spelar en nyckelroll för matsuveränitetskampen, producerar mat, skyddar fröer och upprätthåller liv.
Cony Oviedo säger att “La Via Campesinas grassroots peasant feminism är uppkommen ur våra systrars nöd. Det är feminism från vardagslivet, från striden mot agribusiness, gruvverksamhet och exploaterande företag och den strävar för agroekologi och matsuveränitet”. Alessandro Mariado lägger till: “Vi lever i en binär värld, men könsidentiteter överlappar varandra. Transsexualitet, även icke-binär, splittrar den binära bilden”. Mångfald bland sexualitet och könsidentitet handlar inte bara om friheten att få älska vem man vill, utan också om friheten att få existera så som man är: trans, homosexuell, bisexuell, intersexuell eller asexuell.
Den kamp som förs av av kvinnor och människor från HBTQIA+-rörelsen sammanstrålar när de tillsammans utmanar den kontroll och det våld som utövas av den rasistiska och heteronormativa och patriarkala kapitalismen; Mot både kroppar och territorier. Kamperna sammanstrålar också i sin strävan mot ett jämlikt och fritt samhälle.
“Bönders och lantarbetares feminism är i aktiv kamp mot de intersektionella fördomar som finns i dagens samhälle. Kärnan i arbetet handlar om att ifrågasätta könsroller och arbetets påtvingade könsuppdelning”
— Yeva Swart
Den uppgift som gräsrotsrörelser har är att radikalt förändra samhället — detta inkluderar att bygga relationer grundade på kamratskap, respekt och jämlikhet. På detta sätt kan organiseringen av kampen ske på territorier som är fria från ojämlikhet, exploatering och diskriminering. “I traditionen av bönders och lantarbetares kamp, där manliga ledare är en fastställd norm, vill man fortsätta med processen att utöka kampen så att den blir mer mångfaldig. Fler kvinnor, fler transpersoner, lesbiska och bisexuella”, säger Alessandro Mariado angående de utmaningar som La Via Campesina står inför.
Europeiska erfarenheter pekar också mot ett behov av att ändra grunderna för patriarkala relationer. “Rollerna för män och kvinnor på jordbruken är ofta väldigt strikta. Det finns många likheter de Europeiska länderna emellan och diskussionerna som vi har startat i den Europeiska delen av Via Campesina (European Coordination Via Campesina, ECVC) var viktiga för att komma fram till att ingen av oss är ensam; och för att börja utveckla strategier för att stärka oss själva och vårt bidrag till rörelsen i stort”, säger Paula Gioia.
Gräsrotsmetoder för att bemöta HBTQIA+-fobi i vardagslivet
Omkring 2015 började La Via Campesina tillsammans med olika organisationer diskutera en HBTQIA+-agenda och -organisering. Det krävdes mod och känslighet för att genomföra denna process, med hänsyn till den kulturella, åldersrelaterade och regionala diversiteten som finns inom alla de 81 länder där LVC representeras.
I Europa påbörjades samtal om dessa ämnen under Women’s Assembly 2015 inom ramverket för ECVC General Assembly, och då började även denna debatt dra åt sig en del uppmärksamhet. “En av våra medlemsorganisationer, Sindicato Labrego Galego (Galician Peasants’ Union), tog omedelbart in denna agenda i sitt arbete och, som det kallas, ‘kom ut’ som organisation”, berättar Paula Gioia. Under 2017 hölls den 7:e internationella konferensen för La Via Campesina i Baskien. Denna konferens blev en milstolpe; en markör för uppbyggandet av HBTQIA+-kampen på en internationell nivå inom organisationen.
Paula Gioia förklarar att “mångfald inom sexualitet och könsidentitet var inte en del av den officiella agendan för konferensen. I förväg lyckades vi förbereda aktioner att genomföra under konferensen. Vi gjorde iordning en utställning av bilder och artiklar och annat material från olika regioner. Folk gick omkring på konferensen med klistermärken och knappar med regnbågsflaggan på. Vår strategi var att ta in agendan i rörelsen i lättsmälta doser”.
Denna process ledde så småningom till det första HBTQIA+-mötet inom ECVC, 2018, ägnat åt att skapa rum för en mångfald av sexualitet och könsidentitet inom bonde- och lantarbetarrörelsen. Den 28:e juni, på International LGBTQIA+ Pride Day, tar ECVC tillfället i akt och lanserar publikationen Embracing Rural Diversity: Genders and Sexualities in the Peasant Movement (på svenska: Omfamnandet av diversitet på landsbygden: Könsidentitet och sexualitet inom bonderörelsen, övers. anm). Publikationen gavs ut på spanska, engelska och franska och innehöll aktivisters politiska berättelser om egna och kollektiva erfarenheter och reflektioner.
Ett frö för ett HBTQI+-kollektiv inom La Via Campesina såddes 2015, när det började organisera seminarier och möten. Kollektivet etablerades på riktigt 2020, med deltagandet av tio organisationer, det håller möten varje månad och har formulerat en sammanställning som publicerats.
I Paraguay 2016 började CONAMURI kollektivt en process för att tackla HBTQIA+-fobi, inspirerat av de brasilianska erfarenheterna. Aireana-kollektivet, en organisation för lesbiska bönder, föreslog samma år att CONAMURI skulle organisera ett möte för landlösa HBTQIA+-personer i Paraguay. Senare, under 2017, kom CONAMURI också närmare Panamby-kollekivet för transkvinnor som skapade konstinterventioner. Utbytet och aktiviteterna var fundamentalt för den nationella koordinationen av CONAMURI skulle ta upp ämnet på sin agenda.
Idag organiserar sig militanter från de båda länderna för att bygga en regional ansträngning av HBTQIA+-personer med LVC i sydamerika. På detta sättet känner sig HBTQIA+-bönder mer välkomnade av organisationen, eftersom deras existens inte längre bara försvaras på individnivå utan av hela rörelsen. I maj i år i Brasilien, förlorade MST Lindolfo Kosmaski, en aktivist, bonde, lärare, och homosexuell man som dödades i sitt eget samhälle. Enligt aktivister är mordet på Lindolfo en konsekvens av hatet som varit resultatet av stigande konservatism.
Enligt Yeva är det rätt att prata om mångfald i den rådande politiska situationen. “Det finns en växande höger i Europa med många anti-HBTQIA+-lagar som antas. Folk kämpar mot patriarkatet och religiösa idéer utöver könsidentitet och sexualitet. Utifrån situationen för kvinnor eller HBTQIA+-personer, uppkommer samma frågor angående bönders rättigheter, t.ex. rörande tillgång till land och arv.
Angående detta bygge av en internationell rörelser, påminner Paula om att “i vissa länder där vi har medlemmar är homosexualitet eller transexualitet fortfarande en anledning för hamna i fängelse. På vissa ställen är det så förbjudet att folk dödas.” Detta är varför kampen inte är homogen. Att vara uppmärksam på specifika aspekter som är annorlunda på varje ställe är ett starkt sätt att bygga flera olika organisationer av HBTQIA+-bönder som är politiska aktörer kämpandes för matsuveränitet. “Det är därför det är så viktigt för oss att bygga väldigt starka regionala plattformar för diskussion. När vi väl har olika starka regionala plattformar kan vi bygga en på internationell nivå. Vi arbetar i den riktningen och arbetet från vissa regioner kan fungera som inspiration för andra regioner.”
